torsdag 5 juli 2012

Tjing tjong polkastång

Ibland är det så att man är efterklok. Så var det idag när jag inte smörjde armarna på Playa del Svartskär. Det här att vara fläckvis brun, ja eller fläckvis röd, är inte lätt att leva med. Drömmen vore ju slät brun jämn hud som min käre snickargubbe. Men inte när man har lite rött i sig inte, som jag.

Så mina ben de är fortfarande vita och ovanför ser jag ut som en polkagris!

Kram på er och smörj in er för bövelen!




1 kommentar:

Snäckskalsdalen. sa...

Ah, ja, det där känner jag igen....nordiskt blont och med en röd anstrykning och så en massa fräknar på det! Jag vill också vara jämnt bruuun. Men det sägs att det är mycket charmigt att vara som vi är.....Agneta kram