Dessa mornar. Det är lite trix och fix innan vi kommer iväg. En vill inte sätta på brallan och surar den andra vill inte ha smörgås. Ja eller smörgåsen ligger i kletiga småbitar överallt utom i magen. Bara att ta djupa andetag försöka få på ytterkläderna och inte bli för sen till jobbet. Innan dess har en (eventuellt två) känslostormar dragit genom kroppen. Max är så himla ledsen när man lämnar honom, det går över efter en stund när jag gått jag vet. Jag vet även att det är så här i början men det är med sorgset hjärta och med tår i ögat jag hastar vidare till skolan och lämning av Mille. Idag ville inte Mille att jag skulle åka heller.. Jobbigt jobbigt jobbigt!
Bra är iallafall att det känns ok att jobba.Visst skulle jag hellre vara hemma med mina prinsar men det går ju inte. Jobbet är inte riktigt lika som när jag gick hem. Men det känns bra att träffa vuxna och få vara bara Lisa. Vi promenerar ganska snabbt varje lunch 30-35 minuter, känns superbra eftersom jag inte hinner springa lika ofta längre. Men jag tog mig en runda igår på 3,75 km. Alldeles för sent igentligen. Det var både björnar och vargar som vaktade inne i skogen så jag försökte hålla ett högt tempo. Men jag hade iallafall samma tid som sist. Mathias måste springa som en dåre när han springer för han springer hela 6 minuter fortare än mig på samma runda. Och då utan björnar och vargar i lurande i skogsbrynet.. Damn...
Usch då..
kanske får ta rundan runt bondgården istället, där finns bara kor..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar